Historien om Måndá

From the goggles of Jonas Hoverman

Efter sommaren 96, efter nolleveckan, en sen måndagskväll, samlades vi några klasskompisar i pejjos rum och glodde på en videofilm. Eftersom vi inte hade föreläsningar på tisdag förmiddag så gick det ju alldeles utmärkt att glo på film långt in på småtimmarna. Ja, efter några måndagar tillsammans så började ju folk i allmänhet ta med sig lite dricka och tilltugg, och starkare och starkare blev drickat. Plötsligt festade vi till ganska rejält en måndag har jag för mig, minnet sviker lite, men så var det nog. När vi hamnat i läsperiod två så hade vi föreläsningar på tisdagmorgnar, så vi började laga lite mat tillsammans och hade några riktigt fina middagar. Jag minns specielt en där vi hade lila klyftpotatis. Vi var nu fem personer som var ständigt återkommande på dessa måndagar, och andra dagar också förresten, vi ska inte glömma onsdagar på kåren, med Tina och Tesa. Jaa, en och annan lördag med, bara för att hålla formen. Vi bestämde oss för att turnera lite, så vi stack till Hjärtslaget i Halmstad. Dom hade helläckert UV-ljus över hela dansgolvet, och våra vackert lila overaller lös så vackert i det. Vi hade redan bestämt oss för att avancera vårt festande till en kvasiförening, men något kännetecken hade vi inte kommit på. Men när vi stod där, på dansgolvet, i Halmstad, under Hjärtslaget, så kom vi på det! Reflexvästar!!!

Sagt och gjort, beställningen skickades, trycket fixades, och vipps, en ny kvasiförening i lilla Ronneby. Visst var vi väl till en början lite av en kompisförening, fem di:are och två pt:are. Men vi bet oss kvar trots en hel del motstånd från andra föreningar, ingen nämnd ingen glömd. Vi tappade en pt:are till en annan kvasiförening, men det var ju faktiskt lite trubbel i kompisgänget just då, tyvärr. Det kändes lite som vi höll på att självdö en smula, när vi tog det djärva steget att värva nya medlemmar.

Så under sommaren 99 så trycktes ytterligare sex västar upp och sattes på lika många nya entusiastiska di98:or. Ytterligare en slöt upp under hösten 99 och vi kom upp i ett antal på hela 13 medlemmar. Så under nollningen 99 gjorde vi en rejäl comeback och slog alla med häpnad. Vart man än såg, vart man än vände sig, så nog fanns det en Måndá där. Vi syns, vi hörs, vi finns!

Måndá bygger upp en fest och höjer partyfaktorn rejält.