Sundsvall 16-19/5-97
From the goggles of Jonas Hoverman
Ett galet förslag att besöka min vän Malin som pluggar i Sundsvall blev verklighet. Pejjo, Daniel, Smiley och undertecknad packade bilen full med partyprylar och stack iväg. Efter diverse stopp i olika hemorter så hamnade jag till slut bakom ratten strax före Nyköping. Pejjo och Smiley började blanda till TP och GK för fullt i baksätet och som äkta drinkblandare så var de ju tvungna att smaka av blandningen. Efter det att vi passerat Stockholms gigantiska kösystem så var de ett jävla lallande i baksätet. Daniel såg i allra största grad törstig ut så jag befriade honom från ansvaret att köra sista sträckan. Det var tur att polisen inte stod bland buskarna när jag susade fram i hastigheter som tangerade 170.
Klockan tio hade vi i alla fall avverkat hela sträckan och jag kunde knäcka min första bärs. Mmmmmmmm Malin bjöd på lassagne och vi tog en taxi till krogen. Party, fast Pejjo och Smiley var en aning avslagna. Det blev dess värre ganska tidig hemgång från krogen den kvällen, fast festen var inte slut för Daniel och mig. Tvåmannacaps. Ölen hade en tämligen hög flödeshastighet i strupen, på Daniel. Nåja, jag fick i mig en del jag med. Daniel var sugen på lassagne och ett sexpack öl när han låg i sängen så han la det bredvid sängen. Det var inte så uppskattat av Smiley som fick nått varmt och kladdigt på armen.
En intet allt för bakfull Malin springer runt i lägenheten på morgonen och letar efter sina cigarretter och väcker hela gänget. Efter en liten lätt frukost bär det av ner på stan och spana lite. Inget speciellt händer där nere så jag skippar den delen för att snabbare komma till de snaskiga bitarna.
Väl hemma i Malins lya blir det lite uppvärmningscaps och lite Glenn Killing, och mer öl. Några vänner till Malin dyker upp och börjar festa loss. Bara killar och lilla Malin, fast Malin ville bara ha GB! Pejjo tyckte väldigt mycket om äppelbitarna i Malins bål. Han åt så många bitar så han trilla av stolen, med det var ingen som blev särskilt förvånad. Pejjo och stolar är inte riktigt kompatibla. Det dök upp en flicka till, Sandra, efter en stund och efter en del äpple och bål så var det plötsligt fyra flickor i lägenheten, vilket kan ha många förklaringar. Antalet pojkar hade som tur var inte dubblats. Någon lyckades slå numret till taxi, eller så är Sundsvalls taxichaffisar synska. Hur som helst så hamnade vi på kåren till slut. Mycket kan sägas om detta ställe. En sak är att källaren är fängelsehålor. En annan är att alla var ute efter att få hamna där. Detta kan bero på att barer och dansgolv fanns i dessa. Övervåningen var balsalen och mellanvåningen var lite restaurang på dagarna, men jag minns mest Malins och mina övningar och 170606´s svartsjuka blickar. Malin minns i och för sig inte vad vi gjorde på biljardbordet, men hon minns inte mycket från denna kväll. Det som var lite skumt var att det inte var en enda person i overall på kåren, bortsett från oss Ronnebybor. Vi vet minsann hur overallskulturen ska odlas. Ge den öl och donk så blir den luddig och fin.
Efter alla avancerade övningar i fängelsehålorna så bar det slutligen av hemåt. Väl hos Malin var det ett par öl till och en del kladdande av Malin på mitt lår. Alla var en aning onyktra, Pejjo deckade i bäddsoffan, Jag blåste upp Smileys uppblåsbara så den blev hård och fin att sova på, Daniel, alltid hungrig men inte sugen på lassagne och ett sexpack, högg liggunderlagen, så det kvarstod bara Malins säng för mig. Skavfötters kan vara trevligt det också, speciellt när fötterna ligger i samma ände av sängen och skaver. Malin gav oss ett (be)stående minne av vår vistelse i Sundsvall. (inga snuskiga associationer nu) På morgonen blev Malin väckt av att jag nös på henne, och vi lyckades väcka de andra med vårt tjatter. Om det inte funnits öl kvar så hade vissa av oss nog blivit rejält bakfulla. Det var mig ett sant nöje att fylla i alla Malins minnesluckor. Efter en del öl bar det av mot McDonald och det surrade lite i skallen på mig när jag skulle beställa mat. Denna dag var lika avslagen som de öppnade ölen som inte blev uppdruckna dan innan. Hela dan gick och vid midnatt kände vi att vi var nycktra nog, dock inte jag, för att köra hem. Bye, bye Sundsvall. På återseende.
Alla namn i denna stårry är ickefiktiva och alla liknelser med verkligt förekommande personer är in i minsta detalj planerad.
The end
/Jonas
