Balladen om den kaxiga myran

<addbr> Jag uppstämma vill min lyra fast det blott är en gitarr, och berätta om en myra som gick ut att leta barr. Han gick ut i morgondiset se'n han druckit sin choklad och försvann i lingonriset ||: både mätt och nöjd och glad. :||

Det var långan väg att vandra, det var långt till närmsta tall. Han kom bort ifrån de andra men var glad i alla fall. Femti meter ifrån stacken just när solnedgången kom hitta' han ett barr på backen ||: som han tyckte mycket om. :||

För att lyfta fick han stånka han fich spänna varje lem, men så började han kånka på det fina barret hem. När han gått i fyra timmar kom han till en ölbutelj. Han såg allting som i dimma, ||: bröstet hävdes som en bälg. :||

Den låg kvar sen förra lörda'n. Jag ska släcka törsten min, tänkte han och lade bördan utanför och klättra in. Han drack upp den sista droppen som fanns kvar i hans butelj, sedan slog han sig för kroppen ||: och skrek ut: "Jag är en älg!" :||

Ej ett barr jag drar till tjället nu så ska jag tamigfan lämna skogen och i stället vända upp och ner på stan. Men han kom aldrig till staden något spärrade hans stig; En koloss där låg bland bladen ||: och vår myra hejdar sig. :||

Den var hiskelig att skåda den var stor och den var grå, och vår myra skrek: "Anåda, om du hindrar mig att gå!" Han for ilsken på kolossen som låg utsträckt i hans väg, men vår myra kom ej loss sen; ||: Han satt fast som i en deg :||

Sorgligt slutar denna sången myran stretade och drog, men kolossen höll honom fången tills han svalt ihjäl och dog. Undvik alkoholens yra; du blir stursk, men kroppen loj, och om du är född till myra ||: brottas aldrig med en TOY! :|| </addbr>